Babel
En liten händelse bland de karga bergsluttningarna utanför Marocko startar en kedja av händelser. Ett dumt pojkstreck som indirekt kommer förändra vardagen för tio personer. En berättelse där livsöden flätas samman över olika kontinenter. Babel handlar om lager av kontraster, såväl tunna som tjocka. Ett stressat Tokyo dränkt i neonljus i det öronbedövande mullret från trafiken och spelhallarna. Tazarine, en liten by i Tunisiens öken där de sargade sandhusen fortfarande står kvar trots år av hårda vindar. Tyst, ödsligt och blåsigt. Mexicos värme och enkelhet ställs i en vågskål mot högteknologiska reklamskyltar. Långa stunder av tystnad bryts sönder mot tonerna av ensamma spanska gitarrer som spelar förbjudna melodier medan skymningen sakta faller i ett land där varje innevånare är en potentiell terrorist enligt USA.
Bild: Paramount Movies
Brad Pitt och Cate Blanchetts namn står skrivna i ett lättläst typsnitt och agerar dragplåster. Men i Babel har alla huvudrollen – alla hamnar i fokus – och ingen glöms bort. Från en gråtande ung amerikansk pojke till en utmärglad tunisisk man. Den stumma japanska flickan som kontrast mot den runda mexikanska barnflickan. Precis som ”21 Gram” och ”11’09”01 – September 11” hoppar Babel ständigt i tid och rum under sin bakvända resa mot historiens ände. Det blir aldrig rörigt och bitarna faller på sin rätta plats trots att regissören avslöjar mer än vanligt för den uppmärksamme. Det är fascinerande, det är fängslande – det är film när den är som allra bäst.
Babel (2006)
Regissör: Alejandro González Iñárritu
Skådespelare: Brad Pitt, Cate Blanchett, Michael Peña, Elle Fanning, Clifton Collins Jr.
Trailer
